Åttio plus

Stel i hela kroppen. Seg som få. Ont överallt. Utmattad. Trött. Man känner sig som åttio plus i kroppen. Anledningen är junior SM. Sex intensiva matcher på två dagar. Det var kul även om det inte gick hela vägen tyvärr. Vi kom fyra. Det känns skitdåligt när man vet att vi lika gärna kunde varit i final och vunnit, men som utomstånde säger; "Fjärde bäst i Sverige är inte fy skam". Det är verkligen inte fy skam, men det känns för jävligt. Fyra vill man aldrig komma...
Marginalerna var inte på vår sida, kanske inte heller vinnarskallarna. Jag är hur som helst väldigt nöjd med min insats. Gick bra på center positonen. Det satt i ryggmärgen antar jag =)

Nu är säsongen defenitivt slut, inga mer träningar. Känns tomt när man inser att man inte kommer lira nästa år. Kanske träna lite tills vi åker om jag får. Men det borde inte vara några problem! Som man har utvecklats den här säsongen är helt ofattbart. Man kanske ska sluta när man ligger på topp, för frågan är om jag kan bli bättre eller bara sämre... Det får framtiden utvisa. Dock har jag insett att volleyboll alltid kommer ha en del av mitt liv. På gott och ont...

Becka ~ aj...