Smärta...

Uppladdningen innan var väl sådär. Tänkte inte så mycket på det, men när jag gick in genom dörrarna blev jag allt lite nervös. Shit alltså, jag skulle äntligen gör det. Det som jag velat göra i flera års tid. Tatueringsdagen var kommen!

Jag hoppar upp på stolen, och när jag hör tatueringspennan börja surra då inser jag vad jag gett mig in på. första millisekunden tänker, ja men detta var väl inte så farligt och sedan känner jag smärtan. Aj, aj, aj... Han gav mig dock lite tips och sa åt mig att det viktigaste är att du inte spänner dig och andas hela tiden. Så jag försöker att bara tänka på det. Andas djupt och slappna av. Lyckades väldigt bra får jag lov att säga. Kunde små snacka under tiden och inga tårar kom, men ont gjorde det!

Det gick bra tillslut och jag överlevde ju! Det kommer bli så snyggt...

Sedan var det hopp iväg till farmor och farfar. Fika och prat och sedan övningskörning ut i buschen (Skeda). Det var kul o träffa Jacobs familj som man inte sett på en månad. trevligt som alltid hemma hos dem.

Och nu sitter jag här, och redo för sängen. Hoppas bara jag kan sova i natt med min tatuering...

Becka ~ Min lilla krabba