Elitserien... på gott och ont

Det ska bli super kul att spela i elitserien framöver. Massvis av tuffa matcher mot ruggigt bra motstånd.
Problemet är ju bara det att nu är man elitspelare, helt plötsligt. Visst är det roligt, men samtidigt blir det en massa krav som läggs på ens axlar. Okej, jag vet att vi inte måste prestera i elitserien, men de e inte de kraven jag syftar på. Kraven jag menar är mycket jobbigare att handskas med. Kravet att träna järnet dag ut och dag in. Jag vet inte om jag kommer palla det. Jag vill träna, och förbättras men kommer kroppen att hänga med. Det var precis att det gick förra säsongen. Hur kommer det bli nu, med fler träningar och tuffare matcher? Nu måste jag närvara hela tiden och samtidigt vara i min livs form. Jag har missat två bollpass & två fyspass nu i början pga av resa och jobb. Coma vill redan döda mig. Dessa missar var egentligen bara till fälligheter. Jag fick arbetspass, som jag förgäves försökte byta bort utan att lyckas, och resan hade jag inte en tanke på att den kanske skulle krocka med träning (bestämde båtresan innan jag visste att träningen skulle sätta igång just då).

Nu sitter jag i ett jättedåligt läge. Jag har bestämt mig för att hoppa måndags träningarna och istället gymma och jobba. Allt för att tjäna lite extra pengar och ta hand om min kropp. Det såg ut som ett kanon val. Sedan gick vi upp till elitserien. Vad ska jag göra nu? Jag vill fortfarande jobba varje måndag, även om det kan tyckas egoistiskt, men alla andra kommer bli så sura...


Ska jag göra alla andra glada eller göra det som är bäst för mig själv?


Jag har ingen jävla aning...

Becka ~ beslutsångest